Rapport 156

Författare: Josefin Bernhardsson

Sammanfattad utvärdering av Botkyrka YAP

Youth Advocate Programs (YAP) är ett licensbaserat öppenvårdsprogram med rötter i USA. Programmet har fått internationell spridning och är bland annat etablerat på Irland där det använts sedan 2002. På Irland har det också gjorts en utvärdering av programmet som visade på förbättrat välmående och minskat problembeteende för de deltagande ungdomarna.

Botkyrka kommun var först i Sverige med att använda programmet som till att börja med implementerades i projektform under en treårsperiod (2015–2018). (Projekttiden förlängdes i mars 2016 från två till tre år och under samma år beslutades även att programmet skulle implementeras i socialtjänstens löpande verksamhet.) Under de två första projektåren utvärderades programmet av FoU Södertörn. Utvärderingen finansieras av Allmänna Barnhuset och publicerades av FoU Södertörn i september 2017. Föreliggande text är en sammanfattning av denna utvärdering.

Botkyrka YAP

I Botkyrka vänder sig YAP till barn och ungdomar mellan 10–18 år som fått ett biståndsbeslut av socialtjänsten. (Eftersom större delen av deltagarna är över 13 år kommer de hädanefter att hänvisas till som ”ungdomar”.) För att bli beviljad insats ska ungdomen ha en svår och komplex problematik i kombination med få skyddsfaktorer, otillräckliga skolresultat och/eller risk för placering (eller vara på väg hem från placering).

Genom YAP-insatsen får ungdomen en stödperson som följer den upp till 15 timmar i veckan under en sexmånadersperiod. Efter avslut uppmanas stödperson och ungdom att avsluta kontakten. Insatsens innehåll formas utifrån ungdomens individuella mål, behov och önskemål, men det övergripande målet för alla deltagare är att de efter insatsen ska må bättre och ha förbättrat sina skolprestationer (eller vara i annan sysselsättning).

YAP bygger på ett antal grundprinciper, där arbetet med att skapa sociala nätverk kring ungdomen är en av de viktigaste. Det kan exempelvis handla om att strukturera ungdomens vardag och engagera den i aktiviteter och intressen som den sedan kan fortsätta med på egen hand efter insatsens avslut. Andra viktiga principer handlar om att arbeta styrkebaserat, målfokuserat och familjeinkluderande. Programmet har en uttalad lokal förankring och stödpersonerna rekryteras huvudsakligen från Botkyrkaområdet. Stödpersonerna är lekmän som får utbildning och regelbunden handledning. Såväl stödpersoner som ungdomarna och deras familjer har tillgång till en stödtelefon 24 timmar om dygnet

Utvärderingens syfte och metod

Det övergripande syftet med utvärderingen har varit att undersöka hur programmet upplevs av de som deltar och arbetar i det (ungdomar, föräldrar, stödpersoner, socialsekreterare och behandlare), om programmet bidrar till en positiv utveckling för de ungdomar som fått en stödperson samt om programmet kan anses vara verkningsfullt i en svensk kontext.

I sin helhet baseras utvärderingen på 38 individuella intervjuer. Antalet ungdomar som fullföljde YAP-insatsen under undersökningsperioden var totalt 20 stycken (av 40 påbörjade). (I början av projektet användes en undersökningsdesign bestående av både kvantitativa och kvalitativa metoder. Det gick emellertid inte att samla in de för- och eftermätningar som krävdes för att kvantitativa resultaten skulle bli relevanta och därför baseras utvärderingen uteslutande på kvalitativa data.)

  • Fem ungdomar har intervjuats vid två tillfällen; före och efter insatsen). Därutöver har ytterligare tre ungdomar intervjuats vid ett tillfälle. (Totalt 8 ungdomar).
  • Sex föräldrar har intervjuats vid två tillfällen; före och efter insatsen. Därutöver har ytterligare fyra föräldrar intervjuats vid ett tillfälle. (Totalt 10 föräldrar).
  • 12 stödpersoner har intervjuats vid ett tillfälle, 4–6 månader in i uppdraget.
  • Fem behandlare från resursenheten har intervjuats vid ett tillfälle.
  • En gruppintervju har gjorts med socialsekreterare från utredningsenheten. Därutöver har det gjorts två gruppintervjuer med projektledningen (YAP-samordnare och projektledare).
  • Fem utbildningstillfällen har observerats.

Resultat

Generell nöjdhet, men osäkra resultat
Resultaten från utvärderingen visar att deltagarna i studien är övervägande positiva till insatsen och dess utformning. Föräldrar och ungdomar uttrycker i synnerhet uppskattning för stödpersonerna och den goda relation som flera av ungdomarna haft till dem. De ”framgångsfaktorer” som deltagarna särskilt lyfter fram är: En bra matchning mellan ungdom och stödperson, ungdomens egen motivation, en engagerad och uthållig stödperson som ägnar mycket tid åt ungdomen samt goda förutsättningar för att skapa sociala nätverk kring ungdomen under insatstiden. En god matchning tycks i sin tur bygga på gemensamma erfarenheter och referensramar, liksom att stödpersonen är någon som ungdomen kan känna tillit till och prata med. Stödpersonerna lyfter i sin tur fram deras utbildning och handledning som positiva aspekter av programmet, och de med tidigare erfarenheter från vanliga kontaktpersonsuppdrag påpekar att YAP i flera bemärkelser är en bättre form av insats.

Vad gäller deltagarnas upplevelser av positiv förändring framkommer emellertid varierande, och ibland ambivalenta, svar. Trots att de flesta varit positiva till insatsen i sig, utrycker flera besvikelse över att de inte sett så tydliga förändringar som de hoppats på. En vanlig beskrivning är att de förändringar som de kunde se i början av insatsen, avtagit när stödpersonerna slutat. Både föräldrar och ungdomar (och i vissa fall stödpersoner) uttrycker också oro för hur det ska gå för ungdomarna efter insatstidens slut. Oron uttrycks starkast i de fall då ungdomarna haft en nära relation till sin stödperson, men har svårt att skapa andra sociala relationer och/eller saknar socialt nätverk, aktiviteter och fungerande skolgång att falla tillbaka på.

Flexibel insatstid och större fokus på nätverksbyggande  
Relationen mellan ungdom och stödperson är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn som lyfts fram av deltagarna i studien. Men trots att relationsfaktorn är så viktig, tycks den inte ensamt kunna skapa förändring. En stark relation mellan ungdom och stödperson kan tvärtom bli problematisk om det saknas andra sociala relationer och aktiviteter som ungdomen kan ta avstamp ifrån när insatsen avslutas. I dessa fall kan resultatet istället bli att ungdomen känner sig ensam, lämnad och sviken av (ytterligare) en vuxen som den haft förtroende för. Särskilt oroande är det i de fall där ungdomarna varit med om tidigare förluster av viktiga personer. Med andra ord tycks insatsens ”framgång” till stor del bero på hur väl man lyckas med nätverksarbetet. Samtidigt tycks det i många fall vara svårt att bygga upp ett socialt nätverk kring en ungdom på sex månader. Särskilt om ungdomen i fråga saknar intressen eller sociala relationer, har svåra hemförhållanden eller av andra anledningar har svårt med sociala kontakter. Av de ungdomar som intervjuats i den här studien är det exempelvis bara en som menar att den har ett fungerande nätverk att använda sig av efter insatsens avslut (vilket dock inte behöver vara ett representativt resultat för insatsgruppen som helhet). Ett flertal föräldrar, ungdomar och stödpersoner efterfrågar också en mer flexibel insatstid och/eller nedtrappningsperiod i vissa fall. Denna önskan framkom även i den irländska utvärderingen.

Ökad specialistkunskap samt mer konkret hjälp med skolarbetet  
Bristande skolgång räknas som en av de största riksfaktorerna för barn och ungdomar. Det var också med syfte att förbättra ungdomarnas skolresultat som YAP- projektet startades i Botkyrka. Det finns dock inga konkreta insatser i programmet som syftar till att hjälpa ungdomarna med skolarbetet (även om flera stödpersoner försöker göra just det). Det finns däremot ett underliggande antagande om att det styrkebaserade förhållningssättet i sig kommer ge ungdomarna bättre självförtroende och ökad motivation att exempelvis förbättra sina skolresultat.

Ungdomarna i den här studien bekräftar återkommande hur viktigt det är för dem att klara skolan, men de pekar samtidigt på att motivation inte alltid är tillräckligt. Vissa av dem ligger flera år efter i skolarbetet och det kan därför krävas mycket arbete för att komma ikapp. Föräldrar och ungdomar efterfrågar således mer konkret och praktisk hjälp med skolarbetet inom programmet.

Stödpersoner och behandlare har även lyft fram önskemål om att stödpersonerna i vissa fall borde få mer kunskap om ungdomarna och deras ärenden samt verktyg för att ta hand om specifik problematik (exempelvis mer konkret kunskap om missbruk, depressioner eller våld). Det har även framkommit önskemål om att professionella personer med mer specifik kompetens borde vara inkopplade i de svårare ärendena. Detta önskemål framkom även hos stödpersonerna i den irländska utvärderingen.

Stödpersonernas ansvar och förbättrade säkerhetsrutiner 
De intervjuade stödpersonerna är många gånger unga och ambitiösa och har stor ansvarskänsla gentemot sina ungdomar. Då programmet specifikt vänder sig till ungdomar med komplex och svår problematik finns dock en risk att stödpersonerna får mer ansvar än de mäktar med. I utvärderingen diskuteras ett sådant fall där ärendet också fick allvarliga konsekvenser för stödpersonen. I detta sammanhang bör Socialstyrelsens oro och rekommendationer för kontaktpersonsinsatser lyftas fram. Där påpekas bland annat att man inte bör använda lekmän i för svåra ärenden där det, exempelvis, behövs professionell psykologhjälp (se Socialstyrelsen, 1985).

Förslag och rekommendationer i punktform

Utifrån utvärderingens resultat och den kunskap som tidigare forskning bidragit med har utvärderingen identifierat ett antal utvecklingsområden samt potentiella risker som bör tas i beaktande i det fortsatta arbetet med YAP-insatsen.

  • YAP:s ledningsgrupp bör överväga att förhålla sig mer flexibelt till tidsbegränsningen samt skapa en utfasningsperiod i de fall där det anses lämpligt. För att undvika att insatser pågår under obestämd tid, utan mål eller riktning, är det dock viktigt att en sådan utfasningstid motiveras och följs upp av samordnarna.
  • Mer fokus och energi bör läggas på att skapa sociala nätverk kring ungdomen samt på att upprätta en alternativ plan för ungdomen i de fall där nätverksbygget inte fungerat.
  • Med tanke på den utsatta situation som många av deltagarna befinner sig i bör berörda socialsekreterare och YAP- anställda iaktta försiktighet och noga beakta de konsekvenser som insatsen kan få för ungdomar som exempelvis varit med om traumatiska händelser eller förluster och/eller är mycket socialt isolerade.
  • Om det generella målet är att ungdomarna ska klara skolan bättre bör fler konkreta åtgärder sättas in för just det ändamålet. En möjlighet skulle till exempel kunna vara att använda stödpersonerna till att ge ungdomarna mer konkret hjälp med skolarbetet och/eller att kombinera YAP- insatsen med intensiv specialpedagogisk hjälp för deltagarna.
  •  YAP:s ledning och samordnare bör iaktta stor försiktighet i svåra ärenden som kan vara potentiellt skadliga för stödperson och/eller ungdom. YAP bör även se över sina säkerhetsrutiner samt i allra möjligaste mån sträva efter att ge stödpersonerna tydlig information om potentiella svårigheter i ärendena. Stödpersonerna bör även informeras om att de kan lämna uppdraget om de finner det övermäktigt eller om det börjar gå ut över deras hälsa eller välbefinnande.

 

Se filmen om YAP Botkyrka.