Rapport nr 154

Författare: Gunnel Andersson, Tomas Bons, Åsa Bringlöv, Kristina Engwall & Francesca Östberg

Hur ser socialtjänstens förmåga ut när det gäller att stödja barn med funktionsnedsättning som lever i socialt utsatta familjer?

Den här studien handlar om samverkan mellan Individ- och familjeomsorgens barn- och ungdomsenheter och enheter för personer med funktionsnedsättning. En fungerande samverkan av olika samhälleliga aktörer runt barn med funktionsnedsättning i socialt utsatta familjer kan ses som extra viktig. Dels för att det handlar om barn, dels för att det berör barn med funktionsnedsättning.

Barn med funktionsnedsättning som också lever i socialt utsatta familjer utgör en mycket svag grupp med begränsningar att föra sin egen talan. Forskning visar dessutom att barn med funktionsnedsättning i högre grad än andra barn riskerar att utsättas för våld och övergrepp. Tyvärr visar forskningen också att många professionella saknar kunskap om barn med funktionsnedsättningars speciella behov och ökade utsatthet för våld och andra övergrepp.

Utifrån fiktiva fall avseende två barn med funktionsnedsättningar som lever i familjer med social problematik har socialsekreterare och LSS-handläggare i åtta kommuner diskuterat hinder och förutsättningar för samverkan. Får barnen i dessa vinjetter den hjälp och det stöd de behöver? Var hamnar barnen i utredningsprocesserna?

Rapporten ringar in ett antal utvecklingsområden och dilemman. I rapporten framkommer också några lösningar och goda exempel.

Rapporten avslutas med ett arbetsmaterial med korta sammanfattningar och diskussionsfrågor som kan användas i personalgrupper för att utveckla den egna verksamheten.