Under två år har FoU Södertörn tillsammans med ett LSS-boende drivit ett projekt som handlar om självbestämmande. Utöver en rapport har samarbetet resulterat i nedanstående intervju. Personalen ställer frågor till två personer som bor på boendet. Här benämns personalen Pia och Pernilla och personerna som bor i LSS-boendet Erik och Maria. I verkligheten har samtliga andra namn.

Delaktighet och medbestämmande – Ekonomi. DEL 1

Pia: Hur tycker ni att det fungerar med er ekonomi och era gode män?

Erik: Inte alls! Jag har sagt att jag vill ha allting redovisat varje månad, men det får jag inte!

Maria: Det är åt helvete! Man får ingenting veta!

Pia: Får ni någon gång några kontoutdrag från era gode män?

Erik: Nej det vet jag inte att jag fått. Jag fick av min tidigare. Hon var bra. Hon redovisade varje månad.

Pernilla: Vet ni hur mycket pengar ni har?

Erik: Nej jag får inte veta någonting. Allt är så hemligt för mig.

Maria: Nej, förr kunde jag till exempel åka till Ica Maxi och handla till helgen, men nu säger hon att det inte finns några pengar! Varför finns det plötsligt inga pengar när det fanns förut? Man vill ha en förklaring.

Pernilla: Vet ni hur mycket pengar ni har att röra er med i månaden?

Erik: Nej det vet jag heller inte.

Maria: Nej, men det verkar ha minskat.

Pernilla: Vet ni hur mycket ni har i pension?

Erik: Nej, jag får aldrig se några papper, jag får inte se någonting.

Maria: Nej, men jag borde väl få folkpension snart. Jag har ju jobbat i massa år. Då får man det nog bättre. Slipper det här.

Pernilla: Vet ni hur mycket ni betalar i hyra per månad?

Erik: Nej, det är sådana saker jag vill veta alltså. Det är sånt jag vill ha papper på.

Maria: Nej men det är nog ganska mycket. Det var nog billigare där jag bodde förut för då hade jag i alla fall råd med mer.

Pia: Vet ni om ni har några försäkringar?

Erik: Nej det vet jag inte.

Maria: Nej.

Pia: Har ni hemförsäkring?

Erik: Ja, det ska jag ha. Jag har inte sagt upp den jag hade för min gamla lägenhet, men om den är kvar det vet jag inte. Det är sådana saker jag vill veta.

Maria: Det borde jag väl, men jag vet faktiskt inte.

Pernilla: Vet ni hur mycket ni ringer för per månad?

Erik: Nej det är sånt jag vill veta, men jag får inget veta.

Maria: Nej.

Pernilla: Hur känns det?

Erik: Det känns taskigt, dåligt, det är sånt jag vill veta. Jag får inte veta någonting. Det där med pengarna är så hemligt.

Pernilla: Om ni vill köpa en ny kostym eller klänning kan ni ringa till era gode män och be om pengar till det?

Erik: Ja, men han kan säga att det är för dyrt, tycka att det är onödigt.

Pernilla: Om ni behöver köpa ny TV då?

Erik: Ja det har jag fått köpa.

Maria: Jag med.

Pernilla: Har ni fått nej när ni har velat köpa något?

Erik: Ja det har jag fått men jag kan inte specificera exakt vad det var.

Pia: Om ni t ex skulle vilja göra en resa, vet ni om ni har råd med det?

Erik: Nej, jag vet ju inte vad jag har för pengar.

Pernilla Om ni visste hur mycket pengar ni hade, skulle ni göra andra saker då?

Erik: Kanske, men jag är ganska snål, även mot mig själv. (skratt)

Pia: Om ni fick bestämma, hur skulle då hanteringen av er ekonomi skötas?

Erik: Ja, precis allt ska stå på papper, pension, sparkonton, precis allt. Ned till minsta summa. Det fick jag av min förre gode man, hon hade pärmar med sig som hon slog upp på köksbordet och så redovisade hon precis varenda krona. Hon gjorde det varje gång hon kom. Henne kunde jag ringa när som helst om jag undrade över något. Hon var bra, men hon dog.

Maria: Ja, man måste kunna se vad man har. Man vill veta vad som händer med ens pengar. Jag hade en lägenhet, vad hände med den egentligen? Var det någon som sålde den? Och vart tog dom pengarna vägen? Jag har ingen aning om vem som tog dom. Det ska hon (gode man) svara på.

Pia: Har ni frågat era gode män om ni kan få en specificerad redovisning av er ekonomi?

Erik: Ja, men han vägrar visa mig. Jag vill ha allting på papper så jag kan se vad jag kan få ut, men jag får inget.

Maria: För det första vet jag aldrig när hon ska dyka upp. Ibland tar det jättelänge mellan besöken och jag vet inte vilken dag hon kommer heller. Man är inte förberedd. Jag kan ligga och sova när hon kommer. Det är som om dom tycker att dom inte behöver berätta något för en fast det är mina pengar. Det är som om man vore andraklassens människa. Man känner sig kränkt!

Pia: Vad pratar ni om med era gode män när ni ses?

Maria: Hon har så bråttom – det är bara in och ut liksom. Hon springer mest omkring i lägenheten och kollar hur jag har det. Jo, hon brukar fråga om jag har vattnat blommorna (Maria har fått några krukväxter av sin gode man när hon flyttade in).

Erik: Vi pratar inte om något speciellt, det är aldrig något riktigt samtal alltså. Han brukar fråga hur mår du? (skratt)

Pernilla: Skulle det kännas bättre om gode mannen lämnade en skriftlig redovisning?

Maria: Självklart, då skulle man veta vad man har att röra sig med och vart pengarna går till.

Erik: Ja, jag vill ha en skriftlig redovisning av mina inkomster och utgifter varje månad. Vartenda kvitto ska redovisas ned till sista kronan.

Pernilla: Är det lätt för er att få tag på era gode män om man vill något?

Erik: Det kan vara rätt så svårt ibland, han jobbar ju. Det ska vara på kvällarna och då är han trött så det är inte bra det heller.

Maria: Vet inte, det är min stödperson som tar kontakt. Ibland tar det tid innan han får tag på henne – tror jag.

Pernilla: Om ni ringer gode mannen, brukar han eller hon svara eller ringa upp då?

Erik: Nej inte alltid, men om han ska fylla på telefonkortet då håller jag på och ringer tills han svarar.

DEL 2

Efter denna intervju, bad Maria sin gode man om en ekonomisk redovisning. Hon fick då ett handskrivet papper med inkomster och utgifter specificerade. Hon fick även en muntlig förklaring till varför hennes rörliga medel minskat.

Pernilla: Hur känns det nu när du har fått en redovisning?

Maria: Det känns bra att veta vad man har att röra sig med. Jag tycker det funkar hyfsat, att man har skuldsanering är inget att göra åt. Man har mat för dagen. Det funkar bra.

Erik hade vi detta tillfälle ännu inte fått någon redovisning från sin gode man, men väntar på den. Han uttryckte sig så här:

Erik: Man är helt nonchalerad. Jag säger inget mer så har jag ingenting sagt, om man säger så.